IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 18: Ingvar Gärd, tränare.

Det finns mycket skrivet i olika källor om Ingvar Gärd men en sak är tveklös. Han var IFK Malmös mest framgångsrika tränare genom tiderna med ett lyckat allsvenskt kval mot IK Brage 1956, en andraplats i Allsvenskan 1960 där man var obesegrat efter vårsäsongen samt en kvartsfinalplats i Europacupen 1960-1961 som ”grädde på moset”.

Dessutom var Gärd nära att återföra ”di gule” till Allsvenskan 1966 efter en andraplats bakom Gunnarstorps IF.

Ingvar Gärd föddes 1921 och började spela boll för Håkanstorps BK där han växte upp i norra Malmö.

1944 var första året i MFF och gav en ordinarie plats i startelvan som vänsterhalv. Det blev allsvenskt guld 1944, 1949 (då man spelade 22 matcher i rad utan att förlora) och 1950 samt cupsegrar 1944, 1946 och 1947.

Detta ledde till en uttagning i landslagstruppen inför VM i Brasilien 1950. Här var Ingvar med från start i Sveriges samtliga fem matcher som resulterade i VM-brons efter segrar mot både Italien och Spanien.

Efter VM blev Gärd värvad av italienska Sampdoria där han fick goda betyg av italiensk press.

Bland annat skrev Tuttosport:

”Ett enastående fynd av Sampdoria. En intellektuell spelare som redan satt sin prägel på laget. Av årets importer från Sverige är det egentligen Ingvar Gärd som har gjort det största intrycket.”

I boken Svenska Proffs skrev Calle Palmér följande om Ingvar:

”En svårläkt skada vid jultiden gjorde att Ingvar Gärd kom ur spelrytmen och missade flera matcher. Totalt blev det 19 ligamatcher. Gjorde inga mål.

– Nej, jag har alltid fått dra det tunga defensiva lasset och därmed var möjligheterna att bli målgörare fåtaliga. Men en gång nickade jag faktiskt i ribban, minns Ingvar.

Halvbacken – såväl till vänster som till höger – var en slitvarg, ett konditionsfenomen, som orkade hur mycket som helst.”

En annan incident med komisk underton skrev Calle Palmér om i samma bok:

”När Ingvar kom till första proffsträningen, fick ledningen se att Ingvar hade sina gamla skor med sig. De bad honom att kasta dem så fort som möjligt och sa till honom att han kunde välja ut ett dussintals nya fotbollsskor gratis. När materialförvaltaren frågade vilken storlek han hade, så svarade Ingvar med att han hade storlek 46. Ingvar fick snöra på sig sina gamla amatörskor från MFF igen. Italienarna hade inga större skor än 42!”

Det blev bara en säsong i Italien med 20 matcher i Sampdorias tröja och då Ingvar Gärd återkom till Sverige 1951 som professionell fick han inte spela seniorfotboll på grund av de stränga amatörregler som gällde vid tillfället.

I stället blev Gärd tränare för Kävlinge GIF säsongen 1953-1954 och därefter Trelleborgs FF 1954-1955 med serieseger i division 3 som följd.

Enligt historien kontaktade Åke Nilsson, dåvarande ordförande för IFK, Ingvar Gärd, och erbjöd honom tränarrollen med orden ”så slipper du tura till Trelleborg”.

Det blev succé direkt då man efter att ha vunnit division 2 slog Brage i två kvalmatcher till Allsvenskan, 1-0 borta på Domnarvsvallen i Borlänge och 2-2 hemma på Malmö IP sedan Leif Nilsson kvitterat på straff i 74:e minuten. ”Di gule” var åter allsvenskt.

I IFK Malmös jubileumsbok Gula tider – en idrottshistoria från 100-årsjubiléet intervjuade Peter Kastensson Ingvar Gärd en junidag 1999 – nästan 40 år efter bragden i Europacupen 1960-1961 som man kvalificerade sig till efter en formidabel vårsäsong 1960 i Allsvenskan med nio vunna, två oavgjorda och noll förluster.

Detta efter knapp överlevnad säsongerna dessförinnan med en tiondeplats comebacksäsongen 1956-1957, en sjundeplats 1957-1958 (dock bara fyra poäng före IFK Eskilstuna på elfteplatsen efter den så kallade ”maratonsäsongen” då höst-vår gjordes om till vår-höst) samt en niondeplats 1959 endast två poäng före Halmstads BK på elfteplatsen.

På frågan om vad som hände inför säsongen 1960 svarade Ingvar att man jobbade metodiskt för att förbättra spelarna.

Större krav med mer löpträning, mer metod i försvarsspelet för att öka säkerheten samt frihet i anfallsspelet med improvisationer längst fram vilket genererade mer tid till träningar. Något som spelarna ställde upp på. Detta medförde att dessa utvecklades efter några säsonger tillsammans.

När gick det upp för Ingvar Gärd att laget var så bra?

– Vändpunkten kom i en träningsmatch mot Real Madrid i november 1959 i Madrid. Förvisso förlorade vi med 2-3, men där vi dels hade en kvittering inne bortdömd för offside, dels gjorde vi ett fantastiskt mål av Åke Karlsson som till och med uppskattades av publiken i Madrid.

Ingvar menade att fokuseringen på Europacupen gjorde att man under hösten tappade förstaplatsen i Allsvenskan till IFK Norrköping eller som han själv beskrev det:

– Det gällde helt enkelt att inte gapa över för mycket!

Gärd minns dock tiden som ”en oerhörd glädje att få vara med om detta och fantastiskt berikande med många goda minnen.”

Så småningom fick Ingvar Gärd även ett erkännande från ”Hövdingen” – Eric Persson – som en gång ratat honom med orden ”den där djävla Judas som alltför mycket brer ut sig i spalterna”:

– Han föreslog mig faktiskt som tränare för landslaget. Jag gjorde också en match, så var det gjort!

– Jag hade mitt jobb på Sonessons, som jag trivdes med. Men jag såg det som ett personligt erkännande.

Den störning som inträffade inför första kvartsfinalen borta mot Rapid Wien – för övrigt återgiven i samma intervju i detalj – återkommer ifkmalmo.se till i nästa del av denna artikelserie.

Ingvar Gärd (1921-10-06-2006-08-31).

Den 22 mars publiceras nästa del om bortamatchen mot SK Rapid Wien.