Gula legendarer, del 10: Conny ”Slaktarn” Andersson

I del 9 avhandlades John Lindau och nu är artikelserien kommen till hans anfallskollega, ”Slaktarn från Hardeberga”, Conny Andersson. Conny föddes 8 april 1945 och växte upp i Hardeberga där han började spela boll i den lokala klubben Hardeberga BK.

Jag ringde upp Conny Andersson under en av hans dagliga långpromenader i närheten av hans hem i Skurup – denna gång i trakterna kring Havberg – när sommaren verkade ha försvunnit.

Du håller dig i trim även på äldre dar?

– Jag går ett par timmar om dagen och håller matchvikten från min karriär som aktiv spelare. Det finns gott om platser runt om Skurup som jag har nära till – stranden, Häckeberga, Risen i Genarp, Skrylle vid Södra Sandby, bara för att nämna några. Jag mår som bäst när jag får röra mig.

Jag började gå på IFK:s matcher ungefär samtidigt som du kom till ”di gule”, 1966. Det mest bestående minnet från den perioden var några år senare, 1969, för då hade ni ett kanonlag.

– Det enda felet var ju att vi inte vann serien. Vi spelade skjortan av HIF på Malmö Stadion och sedan snubblade han [Tom ”Lappen” Johansson] in 1-0 till dem i 89:e minuten. Jag glömmer aldrig den matchen och kommer bland annat ihåg att John Lindau hade en i stolpen som rullade på mållinjen till nästa stolpe och ut. Vi ägde ju matchen och skulle vunnit. Det året gick vi till kvartsfinal i Svenska Cupen [förlust 0-1 efter omspel borta mot Åtvidabergs FF). Vi hade ett fantastiskt lag då med de båda danskarna [John Petersen och John Steen Olsen], Christer Glantz, Kenneth Hjertsson, Sven Abrahamsson med flera och jag är övertygad om att vi hävdat oss väl i Allsvenskan.

– Apropå danskarna så var deras respektive fantastiskt trevliga och roliga, de var alltid med på bussresorna till bortamatcherna liksom alla andra fruar och flickvänner. Vi var som en stor familj med fin sammanhållning. Resorna och olika tillställningar svetsade samman gänget.

– Och sedan glömmer jag aldrig Bosse Sörensson som var en jävel på att joddla tillägger Conny skrattande. Och som vi sjöng, det var en härlig tid i IFK. Jag glömmer inte heller tränarna under min tid i IFK som var helt fantastiska. Först Ingvar Gärd som kunde fotboll utan och innan och sedan Arne Blixt som verkligen hade glimten i ögat. Även Arne Holmberg som var lagledare var ju helgjuten, lugn som en filbunke i alla väder.

Conny Andersson var vad man på den tiden kallade en riktig centertank med näsa för var målet var beläget. Målsnittet i den gula tröjan vittnade inte minst om det med det imponerande målsnittet 0,79 – 117 mål på 149 matcher vilket innebär en fjärdeplats i maratonskytteligan.

1971 bytte han gult mot blått i stan efter en rekordövergång med den tidens mått mätt.

– Med tanke på övergångssumman och att det skrevs åtskilliga spaltmeter om transfern så var det ju tur att jag levererade direkt. I allsvenska debuten 1971 mot Elfsborg gjorde jag 1-0 efter 4.32 och fick en guldklocka av Dagens Nyheter för besväret.

Höjdpunkten på din karriär kom ett par år senare, 1973, med fyra landskamper där du bland annat bytte av Ralf Edström sedan han nickat in den klassiska kvitteringen till 3-3 på Nepstadion i Budapest mot Ungern i VM-kvalet.

– 1973 var mitt bästa år men det året hände det en sak som fick mig att prioritera viktigare ting än fotbollen. Jag är enormt tacksam för vad fotbollen har gett mig men kanske hade jag lite otur när jag stod på toppen av min karriär. Den sommaren efter en Intertotomatch i Zürich mot Grasshoppers ringde jag hem och fick reda på att frugan låg inlagd tillsammans med båda barnen på sjukhus, grabben då knappt ett år och tösen fyra år. Jag tog då mitt ansvar och avbröt mitt spel på elitnivå till förmån för familjen. Den är viktigare än fotbollen alla dagar i veckan.

– När jag spelade för Hardeberga under hösten det året så ringde Georg ”Åby” Ericson mig och sa att om jag fortsatt i MFF så hade jag kommit med i VM-truppen till Västtyskland 1974.

Det året – 1974, VM-året – var du ändå tillbaka i ”di blåe”?

– Ja, Eric [Persson] ringde ju ordföranden i Hardeberga när Bob Houghton ville att jag skulle återkomma till MFF. Så det blev ett par år till och jag hade en fantastisk utdelning där. Jag kallar det sex guldmedaljer för jag blev svensk mästare tre gånger och cupmästare två och sedan då guldklockan.

– För sisådär 10–15 år sedan sa jag till min fru att jag vill ge mina barn och barnbarn mina guldmedaljer medan jag fortfarande är i livet. Och det visade sig vara rätt beslut för jag glömmer aldrig när Oskar – 26 år i dag – fick tårar i ögonen vid mottagandet av en av dem under en julafton då han var tio, tolv år gammal. Underbart för mig att uppleva den stunden.

Är det något annat du minns från tiden i IFK?

–  Jag har ju rätt stor släkt och då när jag gick från Hardeberga till IFK 1966 så var det ju många kusiner som tyckte att det var en stor grej och undrade vad jag skulle göra där. ”Hur vågar du det? Ska du sitta i samma omklädningsrum som Bengt Lindskog, vad ska ni snacka om då?”

– Han, Bengt Lindskog, var ju hur trevlig som helst och jag har aldrig tänkt så. Jag tänkte bara att jag vill se hur långt jag kan gå.

Det här med smeknamnet – ”Slaktarn från Hardeberga” – var kom det ifrån?

– Ja, det var ju Krister Kristensson i omklädningsrummet som myntade det smeknamnet och jag sa till honom: ”Jag har aldrig varit slaktare och kommer aldrig att bli. Jag är styckare!” Men det bet ju inte på honom så till slut gav jag upp. Jag jobbade som styckare halva mitt yrkesliv och som försäljare den andra halvan på Samfood i Fosie.

Du avslutade karriären i din nuvarande hemort, Skurup?

–  Därifrån har jag ett roligt minne. Christer Glantz, min lagkamrat från IFK, kom dit som spelande tränare. När vi skulle möta Torna Hällestad eldade han på oss före matchen: ”Ingen bomull i dag grabbar – kom ihåg det, ingen bomull!” Efter nio spelade minuter smällde han på ordentligt och fick rött kort direkt.

Avslutningsvis finns det en historia om regissören Bo Widerberg som du hamnade bredvid på flyget hem från Moskva efter en landskamp mot Sovjet där han varit med och filmat några sekvenser för filmen ”Fimpen”?

– Ja, du, det var det jävligaste jag varit med om! Från sekunden vi steg på planet till det att vi skildes åt på svensk mark så snackade han oavbrutet, jag fick inte en syl i vädret.

Fakta/Conny Andersson

Smeknamn: Slaktarn från Hardeberga.
Född: 8 april 1945.
Position: Anfallare.
Spelat i IFK Malmös A-lag: 1966-1970.
Antal A-lagsmatcher och mål: 149 matcher och 117 mål.
Antal A-landskamper och mål: 4 matcher och 0 mål.
Antal U23-landskamper och mål: 1 match och 0 mål.

Den 17 november publiceras nästa del om Kenneth Hjertsson.